Har satt mig i soffan med ett glas vin och bara njuter!
Matbordet är fullt av tyg, tråd, mönsterpapper och andra sybehör. Att lägga upp bild på något jag sytt i ett forum visade sig vara en lyckträff! Plötsligt fick jag flera förfrågningar. Känns ju superkul och jag är så sugen på att hugga tag i det. Har dock inte haft så mycket tid den här veckan då E varit hemma från förskolan med en kraftig förkylning.
Är om möjligt än mer taggad att fixa det egna företaget. Det blir till att ordna pronto! Senast nästa vecka ska papprena vara inskickade har jag bestämt. Woohoo!
Min plank-träning tycks också ge effekt. Idag kom jag i två par av mina gamla jeans, som jag för två veckor sedan inte kunde knäppa - inte illa!
Tackar min käre man för peppningen!
Nu är det äntligen helg och imorgon blir det en tur till Naturhistoriska riksmuseet. E har fullständigt dille på dinosaurier så hon vill dit och kika på fossil.
Visar inlägg med etikett Personligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Personligt. Visa alla inlägg
fredag 23 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
Vårkänslor
Idag blev det en oväntad tur ut till huset och oj vad det började klia i mina fingrar!!
Ser så otroligt mycket fram emot att få kratta, klippa, påta och fixa i trädgården. Gick runt och tittade i alla rabatter vad som finns (hittills har det ju varit snö varje gång vi varit där) och där finns till min stora glädje både gott om rosor och rhododendron! En stor del av tomten är lite av naturtomt, så där finns stor potential att skapa härliga lekytor för barnen.
Ser så otroligt mycket fram emot att få kratta, klippa, påta och fixa i trädgården. Gick runt och tittade i alla rabatter vad som finns (hittills har det ju varit snö varje gång vi varit där) och där finns till min stora glädje både gott om rosor och rhododendron! En stor del av tomten är lite av naturtomt, så där finns stor potential att skapa härliga lekytor för barnen.
onsdag 14 mars 2012
Nystart!
Nu, efter några veckor av stress, orkeslöshet och fullt upp, känner jag att jag är redo för en nystart!
Träning
Jag har bett min man att vara min personliga tränare och han ska sporra och peppa mig att göra plankan - varje dag! Vi började ikväll och det gick kanon. 2x30 sekunder vanlig och lika många på vardera sida, sen avslutade jag med 70 sekunder vanlig igen (på knä ska jag väl tillägga). Puhh...!
Men det var ändå lättare än jag förväntat mig, förmodligen tack vare min käre tränare som peppade bra!
Hus
Besiktningen är gjord och alla kontrakt är klara. Nu ska hantverkare anlitas och förhoppningsvis kan de komma och börja så fort vi flyttat in. Vore så skönt att få det som ska göras gjort på en gång så att vi kan njuta av sommaren i huset och trädgården sen.
Igår ringde jag också förskolan där jag vill ha in tjejerna (ja, stora tjejen till att börja med förstås). Chefen var väldigt trevlig, men sa att hon inte kan lova något över telefon. Inom några veckor borde jag ha ett besked trodde hon. Tre timmar senare dök ett mail upp med erbjudande om plats! Jippie!
Eget företag
Jag har bestämt mig för namn och börjat få kontakt med en del tänkbara leverantörer. Fick lite kalla fötter, men hittade det här blogginlägget och fick förnyad kraft!
Jag hoppas kunna starta upp efter sommaren. Det känns helt grymt att vara så här nära ett riktigt företag. Det har jag drömt om länge, men aldrig trott att jag skulle klara av eller våga. Nu känner jag mig mer peppad än på väldigt länge.
Skapande
Mössor, byxor, sufflettfilt, bumperbarskydd och annat smått och gott har sytts! Känner äntligen inspiration och ork att skapa. Underbart! Längtar så till huset där jag kan ha symaskinen på ett vettigt bord med gott om plats, istället för att den ska trängas med annat på matbordet.
Träning
Jag har bett min man att vara min personliga tränare och han ska sporra och peppa mig att göra plankan - varje dag! Vi började ikväll och det gick kanon. 2x30 sekunder vanlig och lika många på vardera sida, sen avslutade jag med 70 sekunder vanlig igen (på knä ska jag väl tillägga). Puhh...!
Men det var ändå lättare än jag förväntat mig, förmodligen tack vare min käre tränare som peppade bra!
Hus
Besiktningen är gjord och alla kontrakt är klara. Nu ska hantverkare anlitas och förhoppningsvis kan de komma och börja så fort vi flyttat in. Vore så skönt att få det som ska göras gjort på en gång så att vi kan njuta av sommaren i huset och trädgården sen.
Igår ringde jag också förskolan där jag vill ha in tjejerna (ja, stora tjejen till att börja med förstås). Chefen var väldigt trevlig, men sa att hon inte kan lova något över telefon. Inom några veckor borde jag ha ett besked trodde hon. Tre timmar senare dök ett mail upp med erbjudande om plats! Jippie!
Eget företag
Jag har bestämt mig för namn och börjat få kontakt med en del tänkbara leverantörer. Fick lite kalla fötter, men hittade det här blogginlägget och fick förnyad kraft!
Jag hoppas kunna starta upp efter sommaren. Det känns helt grymt att vara så här nära ett riktigt företag. Det har jag drömt om länge, men aldrig trott att jag skulle klara av eller våga. Nu känner jag mig mer peppad än på väldigt länge.
Skapande
Mössor, byxor, sufflettfilt, bumperbarskydd och annat smått och gott har sytts! Känner äntligen inspiration och ork att skapa. Underbart! Längtar så till huset där jag kan ha symaskinen på ett vettigt bord med gott om plats, istället för att den ska trängas med annat på matbordet.
fredag 2 mars 2012
Dagens klokhet
Dagens klokhet från min lilla E, 3 år:
Mamma, jag håller på och växer nu. När man
är ett litet barn, så växer man hela tiden. Det tar
ett litet tag, sen blir man vuxen.
Dagislämning och starta eget i en salig blandning
Igår tog jag en tur till Ohlssons tyger på Sveavägen och köpte två nya tyger. Ett blått med flugsvampar och ett svart med fjärilar. Flugsvampstyget blev genast till en mössa till E som hon med glädje tog på sig i morse på väg till förskolan.
Det var väl för övrigt det enda glada hon gjorde i morse. Hon vaknade på tok för tidigt och som en direkt följd av det kom det dåliga humöret. Lämningen på förskolan blev allt annat än rolig. Hon är ju inte den som skriker och har sig, och jag är inte den som någonsin skulle lämna henne utan att hon sa hej då. Men. Ett ledset barn som säger "Jag vill inte att du ska gå mamma" gör ont i mig. Även fast jag vet att hon alltid har roligt där på dagen.
Försöker skingra tankarna.
F sover i vagnen och jag har öppnat upp dokumentet "Verksamhetsplan". Ja, jag försöker göra verklighet av min mångåriga dröm om att starta eget. Jag letar varumärken och kontaktar agenter, läser på om e-shoppar och söker upp intressanta kurser. Och så är det ju det där med namn. Ett bra företagsnamn. Hur kommer man på det?!
Det ska ligga lätt i munnen, fastna i minnet, ha en enkel webbadress och gärna ha något med mina produkter att göra!
Sen kommer det roliga med marknadsföring. Hur ska folk hitta till mig? Hur ska jag göra mig ett namn?
Förutom det självklara att ge bra service och ha ett bra sortiment, tänker jag mig att events, tävlingar och saker som "veckans vara" kan locka köpare/besökare.
Ja, det finns ett och annat att tänka på. Men jag är taggad. Jag vill verkligen.
Tänkte på det här redan när jag var föräldraledig med E, men fick aldrig tummen ur. Nu finns drömmen fortfarande kvar och det är dags att göra något åt det!
Det var väl för övrigt det enda glada hon gjorde i morse. Hon vaknade på tok för tidigt och som en direkt följd av det kom det dåliga humöret. Lämningen på förskolan blev allt annat än rolig. Hon är ju inte den som skriker och har sig, och jag är inte den som någonsin skulle lämna henne utan att hon sa hej då. Men. Ett ledset barn som säger "Jag vill inte att du ska gå mamma" gör ont i mig. Även fast jag vet att hon alltid har roligt där på dagen.
Försöker skingra tankarna.
F sover i vagnen och jag har öppnat upp dokumentet "Verksamhetsplan". Ja, jag försöker göra verklighet av min mångåriga dröm om att starta eget. Jag letar varumärken och kontaktar agenter, läser på om e-shoppar och söker upp intressanta kurser. Och så är det ju det där med namn. Ett bra företagsnamn. Hur kommer man på det?!
Det ska ligga lätt i munnen, fastna i minnet, ha en enkel webbadress och gärna ha något med mina produkter att göra!
Sen kommer det roliga med marknadsföring. Hur ska folk hitta till mig? Hur ska jag göra mig ett namn?
Förutom det självklara att ge bra service och ha ett bra sortiment, tänker jag mig att events, tävlingar och saker som "veckans vara" kan locka köpare/besökare.
Ja, det finns ett och annat att tänka på. Men jag är taggad. Jag vill verkligen.
Tänkte på det här redan när jag var föräldraledig med E, men fick aldrig tummen ur. Nu finns drömmen fortfarande kvar och det är dags att göra något åt det!
tisdag 28 februari 2012
Tjoflöjt!
Det händer ett och annat i mitt liv. Min förhoppning och ambition att skriva här varje dag har gått i stöpet, fatalt. De senaste veckorna har varit extremt stressiga och fullpackade med än det ena, än det andra.
Lägenheten såldes ju en måndag, på fredagen samma vecka köpte vi hus! Snabba puckar, många beslut och en hel del stress. Det här satte sig tyvärr på amningen.
Lyckan över att ha sålt lägenheten och köpt hus, grusades en del av att lilla F inte verkade må bra. Visst har jag läst om och hört att stress kan göra att mjölkproduktionen stannar av, men aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle påverkas så mycket. Med E hade jag aldrig minsta problem med det, snarare var det tvärt om, att jag oroade mig för att hon fick för mycket.
Nu har det gått ett par veckor och det känns som att det stabiliserats lite. Jag känner mig lugnare, dricker amningste och ger tillägg när det behövs. Inte riktigt vad jag önskar, eller någonsin trodde att jag skulle behöva göra, men jag försöker tänka positivt.
Träningen har helt fått ge vika. Någon enstaka promenad med vagnen, men i övrigt inte mycket att hänga i granen tyvärr. Beach 2012 känns låååångt borta. Men å andra sidan så blir det nog Uteplats 2012 för min del i år! VÅR uteplats, VÅR trädgård! Finally!
Har hittat en fantastisk blogg också, en annan du. Inspirerande, tänkvärda och aha!-fyllda inlägg!
Lägenheten såldes ju en måndag, på fredagen samma vecka köpte vi hus! Snabba puckar, många beslut och en hel del stress. Det här satte sig tyvärr på amningen.
Lyckan över att ha sålt lägenheten och köpt hus, grusades en del av att lilla F inte verkade må bra. Visst har jag läst om och hört att stress kan göra att mjölkproduktionen stannar av, men aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle påverkas så mycket. Med E hade jag aldrig minsta problem med det, snarare var det tvärt om, att jag oroade mig för att hon fick för mycket.
Nu har det gått ett par veckor och det känns som att det stabiliserats lite. Jag känner mig lugnare, dricker amningste och ger tillägg när det behövs. Inte riktigt vad jag önskar, eller någonsin trodde att jag skulle behöva göra, men jag försöker tänka positivt.
Träningen har helt fått ge vika. Någon enstaka promenad med vagnen, men i övrigt inte mycket att hänga i granen tyvärr. Beach 2012 känns låååångt borta. Men å andra sidan så blir det nog Uteplats 2012 för min del i år! VÅR uteplats, VÅR trädgård! Finally!
Har hittat en fantastisk blogg också, en annan du. Inspirerande, tänkvärda och aha!-fyllda inlägg!
tisdag 14 februari 2012
Sälj och köp!
Lägenheten är såld!! Äntligen!
Ett halvårs vånda, oro och stress lämnade igår min kropp när vi satt hos mäklaren och skrev på köpeavtalet. Så löjligt skönt det kändes. Ingen mer styling, inget mer gömma saker under soffan, ha garderoben i bilen och micron i källaren. Äntligen. På riktigt.
Redan vintern för ett år sedan lät vi bli att planera sommarsemestern, eftersom vi trodde och hoppades att vi skulle bo i hus lagom till sommaren. Tji fick vi. Inget hus blev det. I höstas bestämde vi oss för att sälja först och köpa sen, men då kom inte rätta köparen. Vi försökte en gång till, men fick bara ett bud långt under vad vi ville sälja för.
Och så nu. Ny mäklare. En ny familjemedlem i vårt hem. Lite mer stressande. Lite mindre kontrollerat. Visning i söndags och på måndag morgon kom första budet på vårt acceptpris. Fram till lunch var det lugnt, sen rasslade det till. Två budgivare som båda ville skriva kontrakt samma dag gjorde att buden smattrade in och kl 15.30 skrev vi kontrakt på ett belopp vi inte ens vågat ha med i kalkylen!
SÅ SJUKT SKÖNT!!
Nu börjar alltså husjakten på allvar. Tyvärr förlorade vi en budgivning förra veckan. Vi vågade inte gå högre eftersom vi inte visste vad vi skulle få för lägenheten. Så här i efterhand vet vi att vi hade kunnat vinna. Men, vi tog det säkra före det osäkra och ville inte riskera något dumt.
Det var ett bra hus, ett riktigt bra hus. Så nu känns det svårt att hitta något annat lika bra. Men det får se till att lösa sig. Vi har tre månader tills vi måste lämna lägenheten.
Ett halvårs vånda, oro och stress lämnade igår min kropp när vi satt hos mäklaren och skrev på köpeavtalet. Så löjligt skönt det kändes. Ingen mer styling, inget mer gömma saker under soffan, ha garderoben i bilen och micron i källaren. Äntligen. På riktigt.
Redan vintern för ett år sedan lät vi bli att planera sommarsemestern, eftersom vi trodde och hoppades att vi skulle bo i hus lagom till sommaren. Tji fick vi. Inget hus blev det. I höstas bestämde vi oss för att sälja först och köpa sen, men då kom inte rätta köparen. Vi försökte en gång till, men fick bara ett bud långt under vad vi ville sälja för.
Och så nu. Ny mäklare. En ny familjemedlem i vårt hem. Lite mer stressande. Lite mindre kontrollerat. Visning i söndags och på måndag morgon kom första budet på vårt acceptpris. Fram till lunch var det lugnt, sen rasslade det till. Två budgivare som båda ville skriva kontrakt samma dag gjorde att buden smattrade in och kl 15.30 skrev vi kontrakt på ett belopp vi inte ens vågat ha med i kalkylen!
SÅ SJUKT SKÖNT!!
Nu börjar alltså husjakten på allvar. Tyvärr förlorade vi en budgivning förra veckan. Vi vågade inte gå högre eftersom vi inte visste vad vi skulle få för lägenheten. Så här i efterhand vet vi att vi hade kunnat vinna. Men, vi tog det säkra före det osäkra och ville inte riskera något dumt.
Det var ett bra hus, ett riktigt bra hus. Så nu känns det svårt att hitta något annat lika bra. Men det får se till att lösa sig. Vi har tre månader tills vi måste lämna lägenheten.
 |
| Kanske blir det något sådant här?! (Bloody Bay, Tobago, december 2009) |
fredag 3 februari 2012
Här är jag!
Sorry... senaste veckan har varit fullbokad och kvällarna har ägnats åt att bära och vyssja ledsen bebis.
Vi har haft fullt upp här hemma med att städa och fixa. För en vecka sedan fotograferades lägenheten och igår kom den ut på Hemnet. Nu håller vi tummarna att det går vägen!
Vi ska dessutom och titta på två hus i helgen som vi har höga förhoppningar på. Det ena gillar jag lite bättre om man ser till själva huset och skicket, men det andra har ett lite bättre läge och har mer karaktär exteriört. Men vi får se vad magkänslan säger när vi kommer dit! Känns spännande i alla fall.
Har försökt promenera varje dag, men plankan är svår. Jag begriper inte vad jag ska göra för att få till det. Varför är det så svårt??!! Jag tänker på det minst en gång om dagen, men alltid när jag inte kan göra det (på promenaden, när jag lagar mat, duschar osv osv). Sen försvinner det ur mina tankar tills dess att jag lagt mig och då kommer på att jag ännu en dag glömde att göra det.
Snälla, ge mig tips någon, hur ska jag göra?!
Vi har haft fullt upp här hemma med att städa och fixa. För en vecka sedan fotograferades lägenheten och igår kom den ut på Hemnet. Nu håller vi tummarna att det går vägen!
Vi ska dessutom och titta på två hus i helgen som vi har höga förhoppningar på. Det ena gillar jag lite bättre om man ser till själva huset och skicket, men det andra har ett lite bättre läge och har mer karaktär exteriört. Men vi får se vad magkänslan säger när vi kommer dit! Känns spännande i alla fall.
Har försökt promenera varje dag, men plankan är svår. Jag begriper inte vad jag ska göra för att få till det. Varför är det så svårt??!! Jag tänker på det minst en gång om dagen, men alltid när jag inte kan göra det (på promenaden, när jag lagar mat, duschar osv osv). Sen försvinner det ur mina tankar tills dess att jag lagt mig och då kommer på att jag ännu en dag glömde att göra det.
Snälla, ge mig tips någon, hur ska jag göra?!
onsdag 25 januari 2012
Promenad och efterlängtad litteratur!
Idag blev det en skön promenad längs alléerna på Karlavägen och Strandvägen. Skönt. Dryga 7 kilometer blev det innan jag kom hem!
Nöjd med distansen, men känner tyvärr av bäckenet alltför mycket nu, så jag tror att jag måste begränsa mig lite. Har fått tips om en kiropraktor och ska ringa honom vid tillfälle. Fick ju en låsning i ryggen/benet/bäckenet i slutet av graviditeten och det tycks inte heller ha gått tillbaka helt, utan smärtar och ilar då och då.
Fick leverans från Adlibris också. Lite ny litteratur att gotta mig i!
Jesper Juul är en riktig favorit och jag har hittills läst om hans syn på "barnuppfostran", men här är två böcker som handlar om familjen i stort och jag ser fram emot att läsa dem.
Jag brukar allt som oftast hålla med honom i det han skriver, det känns så självklart på något vis. Men det är sådant som är bra att påminna sig om, att få hjälp att sätta ord på det som händer i en själv och i barnet.
Men nu är det dags för soffläge framför Sveriges Mästerkock och hejja på kusinen Josefina Drake!
Nöjd med distansen, men känner tyvärr av bäckenet alltför mycket nu, så jag tror att jag måste begränsa mig lite. Har fått tips om en kiropraktor och ska ringa honom vid tillfälle. Fick ju en låsning i ryggen/benet/bäckenet i slutet av graviditeten och det tycks inte heller ha gått tillbaka helt, utan smärtar och ilar då och då.
Fick leverans från Adlibris också. Lite ny litteratur att gotta mig i!
Jesper Juul är en riktig favorit och jag har hittills läst om hans syn på "barnuppfostran", men här är två böcker som handlar om familjen i stort och jag ser fram emot att läsa dem.
Jag brukar allt som oftast hålla med honom i det han skriver, det känns så självklart på något vis. Men det är sådant som är bra att påminna sig om, att få hjälp att sätta ord på det som händer i en själv och i barnet.
Men nu är det dags för soffläge framför Sveriges Mästerkock och hejja på kusinen Josefina Drake!
söndag 22 januari 2012
Sköna söndag!
Började söndagen med skön sovmorgon, klev i den fantastiskt mjuka julklappsmorgonrocken från Lexington och åt frukost medan lilla F låg och charmade pappa.
Nu har E åkt med pappa till "garageaffären" (Ica Maxi Lindhagen), F sover gott i vagnen och jag har gjort mig en god "hemmalatte" i favvomuggen från New York.
Gårdagens promenad gick i ett snabbare tempo och med tyngre lass. Hade båda tjejerna med mig, så totalt drog jag runt på dryga 30 kg. Så även fast promenaden inte blev särskilt lång (3,8 km), så hann jag få igång lite puls i alla fall.
Plankan då... är det tanken som räknas?? Inte. Nej, ledsen. Åhh, jag måste verkligen skärpa till mig. HUR SVÅRT KAN DET VARA?!
Under dagen väntar jakt på vardagsrumsbord. Vi måste ha ett lite nättare och ljusare nu inför fotografering och visning. Vill ju ha det rätta bordet, men det är svårt att vara kräsen när budgeten är begränsad och tiden är knapp!
We'll see.
lördag 21 januari 2012
Provkaninen
En mycket anonym liten pumpflaska kom med posten igår.
Jag, JAG, har blivit utvald att vara med i en testpanel med 30 kvinnor som får prova på ett serum som ska jämna ut hudtonen i ansiktet. Kul, för jag anmäler mig med jämna mellanrum till tävlingar och testpaneler, men har hittills inte haft någon framgång. Förutom i höstas när vi var in på djuraffären i kvarteret och vår dotter fick vara med i en tävling och gissa hur många kattgodisar det låg i en burk. Hon vann! Och vi fick hämta ut priset - en kattburk och två olika sorters kattmat... Jippie. För vi har ju så många katter. För min man ääälskar ju katter. Eller. Nej, så var det ju inte nej.
Jag har en del pigmentsförändringar efter p-piller och graviditeter. Inget extremt, men ändå synligt i badrumsspegeln. Ska bli spännande att se om den här produkten har någon effekt. Jag får inte veta vad det är för märke eftersom det inte finns i Sverige än. I två månader ska jag smörja två gånger om dagen. Så, vi får väl se om det funkar!
fredag 20 januari 2012
Dag 1
Yes!
Plankan är gjord för idag - 3 raka på knä och 3 på vardera sida. Hej och hå!
Undrar just hur länge det dröjer innan man ser något sorts resultat. Otålig, nej, inte jag heller.
Kom igen, visst är ni fler bland läsarna som också försöker få någon ordning på magen?! Gör er till känna!
Plankan är gjord för idag - 3 raka på knä och 3 på vardera sida. Hej och hå!
Undrar just hur länge det dröjer innan man ser något sorts resultat. Otålig, nej, inte jag heller.
Kom igen, visst är ni fler bland läsarna som också försöker få någon ordning på magen?! Gör er till känna!
Äntligen fredag!
Jag vill bo i hus - NU!!
Vill inte gå på dessa innerstadsgator med bilar och bussar och gud vet allt. Aaaahhh!
I morse fick jag hjärtat i halsgropen när jag gick med tjejerna till förskolan. F i vagnen och E gåendes bredvid. Närmar mig övergångsstället och ser en bil en bit bort. Tar ett steg ut för att markera att jag är på väg, men går sakta eftersom bilen inte tycks sakta ner. Jag söker ögonkontakt med föraren och när galningen är bara några meter ifrån oss (okej, säkert flera, men det känns nära när en bil kommer med fart!) gasar den idioten på, svänger över till fel sida gatan (vi går på hans sida) och kör över övergångsstället rakt framför oss!!!
Jag fick tvärstanna (kändes det som) och snabbt ta tag i E's hand (hon höll i vagnen). Jag blev så arg och rädd att jag bara skrek rakt ut - "Jävla idiot!!!". Vilket jag snabbt ångrade eftersom E är av släktet härmapa. Som tur var sa hon inget.
Hur sjutton tänker man som bilförare när man gör så?? I synnerhet när den som är på väg över gatan är en vuxen med barnvagn och litet barn bredvid.
Nåja, kom i alla fall fram helskinnade till förskolan och det blev en bra lämning. Sen var det på med "Barnvagnsutmaningen" i telefonen och iväg på promenad! F sov gott och jag fick upp ett bra tempo- skönt.
Hamnade, som av en slump, på Västermalmsgallerian och bestämde mig för att försöka hitta några byxor. Är mer än lovligt trött på att traska omkring i mammabyxor nu så här snart två månader efter förlossningen.
Förra gången när jag försökte mig på den utmaningen fick jag en smärre ångestattack, men jag kände mig lite bättre rustad idag. Lyckades faktiskt med konststycket att få med mig inte mindre än TVÅ par byxor som satt klart godkänt. Låg midja är tydligen lösningen när magen hänger! Äntligen!
Gick dessutom in på en av mina favoritaffärer Små Grodorna på St Eriksgatan och hittade vinterkläder till båda tjejerna för nästa säsong till halva priset. Strålande! Gjorde likadant förra året, köpte ett Didriksson-set till E som har varit toppenbra i år. Så nu blev det en Didriksson-overall till E och en Lindeberg till F. Check!
Måste tyvärr erkänna att det inte blev någon Planka igår heller. Skäms lite. Hur sjutton ska jag få in magen om jag inte tränar?!
Min ursäkt är att det är väldigt svårt att göra plankan med en bebis som sitter fast vid brösten...
Eller, jag kanske kan lägga henne under mig, så kan hon äta samtidigt?!
Nej, det måste bli ändring. F är inne i någon sorts fas och är väldigt missnöjd med någon annan plats än vid mina bröst från ungefär kl 15 till 23-rycket. Men jag måste ändå försöka prioritera mig själv lite också. Det är ju inte så att plankan tar lång tid att göra, men jag tror att det skulle vara bra för mitt självförtroende, eller är det självkänslan (?), att göra det jag föresatt mig att göra.
Ja, ikväll ska jag göra det. Jag SKA. IKVÄLL. Rapport kommer imorgon.
Dagens promenad: 4,7 km.
torsdag 19 januari 2012
En promenad, men ingen planka
Idag är E's förskola stängd för planering, så jag är hemma med båda tjejerna. Det blev en tur till Spårvägsmuseet på förmiddagen och tänkte att jag skulle ta en promenad hemåt med "Barnvagnsutmaningen".
5,3 kilometer blev det innan E frös och vi hoppade på bussen den sista biten. Alltid något!
Dessvärre gick promenaden förbi Chokladfabriken vid Tjärhovsplan... Och precis då blev E i akut behov av toalett. Så vad gör man inte. För att inte känna mig som en snyltgäst blev jag tvungen att köpa en liten påse chokladdragerade salta mandlar. Så gott!
Plankan har jag inte kommit till ännu, men än har jag några timmar kvar av dagen!
Min plan är att klara av tre gånger 30 sekunder "vanlig" planka och lika många på sidan. Det kan ju inte vara omöjligt, även för en degmage som jag.
Är det fler än jag som försöker få in magen efter nio månaders bebisbärande? Skriv gärna hur det går för dig!
5,3 kilometer blev det innan E frös och vi hoppade på bussen den sista biten. Alltid något!
Dessvärre gick promenaden förbi Chokladfabriken vid Tjärhovsplan... Och precis då blev E i akut behov av toalett. Så vad gör man inte. För att inte känna mig som en snyltgäst blev jag tvungen att köpa en liten påse chokladdragerade salta mandlar. Så gott!
Plankan har jag inte kommit till ännu, men än har jag några timmar kvar av dagen!
Min plan är att klara av tre gånger 30 sekunder "vanlig" planka och lika många på sidan. Det kan ju inte vara omöjligt, även för en degmage som jag.
Är det fler än jag som försöker få in magen efter nio månaders bebisbärande? Skriv gärna hur det går för dig!
onsdag 18 januari 2012
Måste lära mig att planka!
Försökte mig på att göra plankan för första gången igår. Lite drygt sex veckor efter förlossningen. Gick ju sådär kan jag säga.
Hur kan något som ser så löjligt enkelt ut vara så förbannat svårt?! Kippade efter andan efter 15 sekunder! Jösses...
Insåg att det kommer krävas jobb för att det här ska bli bättre. Letade runt lite på nätet och hittade något om att man kan börja med en enklare variant (med knäna i) och när man klarar tre set om 30 sekunder utan problem så kan man gå vidare till den vanliga (med fötterna i). Ja, det är väl bara att erkänna min klenhet, ställa mig på knäna och uppmuntra mantrat "Bättre än inget."
Hittade en app igår också som jag tänker använda flitigt - Barnvagnsutmaningen. Vi är ett gäng mammor som laddat ner den och så kan vi lätt följa varandras promenader och tävla! Jag behöver den där lilla sporren, vill vara bäst, gå mest och längst! Annars sitter jag bara här som en säck potatis i soffan och degar.
Ja, nu kör vi!
Hur kan något som ser så löjligt enkelt ut vara så förbannat svårt?! Kippade efter andan efter 15 sekunder! Jösses...
Insåg att det kommer krävas jobb för att det här ska bli bättre. Letade runt lite på nätet och hittade något om att man kan börja med en enklare variant (med knäna i) och när man klarar tre set om 30 sekunder utan problem så kan man gå vidare till den vanliga (med fötterna i). Ja, det är väl bara att erkänna min klenhet, ställa mig på knäna och uppmuntra mantrat "Bättre än inget."
Hittade en app igår också som jag tänker använda flitigt - Barnvagnsutmaningen. Vi är ett gäng mammor som laddat ner den och så kan vi lätt följa varandras promenader och tävla! Jag behöver den där lilla sporren, vill vara bäst, gå mest och längst! Annars sitter jag bara här som en säck potatis i soffan och degar.
Ja, nu kör vi!
tisdag 17 januari 2012
Mamma Teranodon!
Så står det att läsa i en av artiklarna i Svenska dagbladets artikelserie om lekar på låtsas. Man hade lika gärna kunnat byta ut "treåringar" mot min äldsta dotters namn.
Det fascinerar mig att hon på bara några veckors tid blivit fullkomligt uppslukad av låtsaslekar av olika slag. Mest är det Dinosaurietågs-lekar som gäller. Det är Dino, Glittra, Liten och Dan för hela slanten! Råkar jag ropa på henne med hennes egna namn säger hon snabbt, och lite förnärmat, "Men jag är Mamma Teranodon!!".
I helgen var hennes morfar här och de lekte från morgon till kväll, med några få avbrott. Oftast uppkomna när morfar inte förstått leken.
Hon blir alldeles till sig när han inte förstår att jag inte är E's mamma, utan faktiskt Kenny Kentrosaurus, att lillasyster F i själva verket är Micke Microraptor och att när E lyfter foten mot en så har hon gått från att vara Mamma Teranodon till Konduktören och vill klippa ett hål i tågbiljetten med sin stora klo!
Hur kan han inte förstå det?!
Ibland när jag lagar mat eller sitter med lillasyster i famnen hör jag hur hon sitter på sitt rum och leker med sina bondgårdsdjur. Hon skapar långa dialoger dem emellan och ofta handlar det om saker jag vet att hon gjort själv tidigare på dagen, eller någon av våra resor vi gjort tillsammans. Jag förundras över hennes minne och detaljerna som jag själv inte ens lagt märke till.
Just nu är en tur med Dinosaurietåget ett måste innan vi kan gå iväg till förskolan på morgonen. I morse tog vi en tur till Velociraptor-dalen och hälsade på Victoria velociraptor!
Var var du?!
torsdag 5 januari 2012
Att läka, och läka rätt
Jag fick ju även denna gång en ordentlig bristning. Dock ingen sfinkterruptur. Men eftersom saker och ting inte riktigt blivit rätt förra gången så passade ju kirurgen på att "fixa till" det när hon ändå sydde bristningen. Vet inte hur många stygn jag fick, men många var det, på alla håll och kanter.
Det är nu en månad sedan förlossningen och stygnen börjar lossna. Har dock fortfarande ont, framför allt på en punkt. Den gör ont mest hela tiden och spänner och drar när jag böjer mig ner eller ska sätta mig. Vet inte om det kanske är så det är under läkningen, eller om det är ytterligare något som gått snett?
Hur länge "ska" det göra ont egentligen?
Två veckor efter förlossningen upptäckte jag ju att de sytt för mycket, så jag fick en akuttid till läkare för att bokstavligt talat sprätta upp...
Och det vet ju alla som fött barn (och blivit sydda) att det är jättelockande att slänga sig upp i en gynstol ett par veckor efter förlossningen. Eller?! Och lägg där till att läkaren tar en sax och klipper. Behöver nog inte säga mer än så.
Nej, nu vill jag bara att min kropp får vara ifred och läka. Och att den läker rätt förstås. Orkar inte med mer strul på den fronten.
Det är nu en månad sedan förlossningen och stygnen börjar lossna. Har dock fortfarande ont, framför allt på en punkt. Den gör ont mest hela tiden och spänner och drar när jag böjer mig ner eller ska sätta mig. Vet inte om det kanske är så det är under läkningen, eller om det är ytterligare något som gått snett?
Hur länge "ska" det göra ont egentligen?
Två veckor efter förlossningen upptäckte jag ju att de sytt för mycket, så jag fick en akuttid till läkare för att bokstavligt talat sprätta upp...
Och det vet ju alla som fött barn (och blivit sydda) att det är jättelockande att slänga sig upp i en gynstol ett par veckor efter förlossningen. Eller?! Och lägg där till att läkaren tar en sax och klipper. Behöver nog inte säga mer än så.
Nej, nu vill jag bara att min kropp får vara ifred och läka. Och att den läker rätt förstås. Orkar inte med mer strul på den fronten.
En sovande natt, en vaken natt
Vår lilla F tycks inte vara ett fan av att följa mönster. Ena natten sover hon 5 timmar i sträck, äter och somnar nöjt om. Nästa vill hon visa sina vackra ögon och träna sin ljuva stämma i flera timmar. Och jag vet inte om det beror på något särskilt eller om det "bara är" så.
Nu på förmiddagen sover hon i alla fall sött i vagnen och jag skulle mer än gärna sluta mina ögon en stund också, men idag är storasyster E hemma från förskolan, så det blir inget av med det. Istället blir det pärlplattor, dinosaurietåg-memory och bilarpussel!
Nu på förmiddagen sover hon i alla fall sött i vagnen och jag skulle mer än gärna sluta mina ögon en stund också, men idag är storasyster E hemma från förskolan, så det blir inget av med det. Istället blir det pärlplattor, dinosaurietåg-memory och bilarpussel!
onsdag 4 januari 2012
Bort med degmagen!
Vis av erfarenhet försöker jag den här gången att sätta mål som faktiskt är rimliga att leva upp till. De hittills oanvända träningskläderna (som jag fick i födelsedagspresent förr-förra året!) och löparskorna ska användas! Två ordentliga barnvagnspromenader i veckan och lite magträning (med hjälp av Olga Rönnberg) är mitt första mål.
Exakt en månad efter förlossningen har ju nu bara 4 av de 16 graviditetskilona kvar, vilket inte känns oöverkomligt på något vis. Svårare är det med formen på kroppen och då framför allt magen. Bulldeg känns fast och fin i jämförelse...
Exakt en månad efter förlossningen har ju nu bara 4 av de 16 graviditetskilona kvar, vilket inte känns oöverkomligt på något vis. Svårare är det med formen på kroppen och då framför allt magen. Bulldeg känns fast och fin i jämförelse...
tisdag 3 januari 2012
Igångsättningen, berättelse
Vi hade tid för bedömning och igångsättning fredagen den 2 december. Ringde in på morgonen och fick tid kl 10.00. Lämnade storasyster hemma med mormor och åkte nervösa iväg till BB Stockholm.
Efter viss väntan blev jag undersökt och läkaren konstaterade att jag var öppen 3 centimeter, men att det fortfarande var en del kvar av tappen. Jag blev lite besviken, och än värre blev det när hon sa att hon inte tyckte att det var ett bra läge att ta hål på hinnorna. Dessutom var det helt fullt på förlossningen. Vi fick välja om vi ville stanna kvar och vänta tills det fanns plats, eller komma tillbaka dagen efter med en garanterad plats och en garanterad igångsättning. Efter en kort fundering bestämde vi oss för att åka hem och vänta till lördagen.
Vi åkte in på lördagen kl 10.30. Blev undersökt av en läkare vid 14.30, som inte alls höll med tidigare läkare om att jag var öppen 3 cm. Han bedömde det till 1-1,5 cm och bakåtlutad tapp. Inte fullt så bra alltså.
Kl 15.00 lades en gel (minsta möjliga mängd, eftersom jag trots allt hade en del egna värkar). Strax därefter drog värkarna igång för fullt. Snabbt hade jag 5-6 värkar per 10 minuter - jag hann inte mer än komma ur den ena värken förrän nästa började. Fruktansvärt... Så höll det på fram till midnatt - utan att något särskilt hänt i kroppen. Öppen ca 2 cm, men tappen fortfarande svår att nå. Jag var helt slut!
Jag fick en spruta Bricanyl för att lugna ner värkarna, men det gav ingen effekt. Jag grät av både utmattning och smärta. Fick en till spruta och värkarna lugnade sig - till 4-5 värkar istället för 5-6...
Började med lustgasen (vet inte varför jag väntat så länge) och kunde med hjälp av den härda ut ett tag till. Vi trodde alla att det hände massor där inne eftersom värkarna var så kraftiga och intensiva. Kl 02.00 gjordes en koll och läget konstaterades oförändrat... Dessutom låg lillan högt upp och "guppade" vilket gjorde att de inte ville ta hinnorna. Jag kände mig smått förtvivlad. Var trött och hade väldigt ont. Varför hände inget?!
Vi bestämde att jag skulle få epidural och sedan lägga ett värkstimulerande dropp, för att få någon effekt av värkarna. Narkosläkaren kom vid 03 och det var en befrielse utan like. Jag såg på monitorerna att värken kom, och kände den eftersom magen blev hård, men ingen smärta. Min man kunde sova en timme och jag låg och slumrade jag med.
Klockan 04 var nästa koll, bebis hade trängt ner lite mer och jag var öppen 3. BM tyckte att det var läge att ta hinnorna! Äntligen!!!
Jag låg och vilade en timme till efter det och kände att värkarna började "tränga neråt". Smärtan när bebis tar sig ner i kanalen går tydligen inte att bedöva bort ens med epidural. Efter den timmen försökte jag resa mig och stå lite och plötsligt tilltog värkarna i styrka väldigt! Det kändes verkligen att bebis åkte neråt för varje värk. Vid halv 6 började jag ta lustgasen igen, för jag tyckte att det började göra väldigt ont. 06 sa BM att hon bara skulle ut ett ärende sen skulle hon komma tillbaka och stanna hos oss. När hon gått fick jag en riktig "urkänsla" och riktigt brööölade. Förstod genast vad som var på G och sa till min man att han måste ropa in BM NUUUU!!
Hon kom in och jag satt på sängkanten. "Jag krystar nu!!!" (vet att jag tänkte att jag ju fortfarande hade trosorna på mig och undrade hur sjutton det skulle gå då!) Hon var lugn och sa att jag kunde trycka på försiktigt, och sen lägga mig ner.
Sen minns jag inte riktigt. Jag fick börja krysta på riktigt och tillsammans med en annan BM guidade hon mig. 4 krystvärkar senare såg jag min lilla flicka komma ut och jag fick upp henne på mitt bröst!!! Jag var fullständigt övertygad om att jag spruckit från svanskotan till naveln, det gjorde så otroligt ont. Men lyckan var total!!
För att göra en lång historia lite kortare
så kom en läkare in för att bedöma min bristning. Hon sa att jag tyvärr fått en sfinkterruptur igen, men att det bara verkade som att den var partiell den här gången.
Jag fick åka ner på operation, men var kvar på förlossningen i 3 timmar för att få vara med bebis och för att svullnaden skulle lägga sig (precis som vi önskat). Ner på operation och fick där veta att sfinktern hållt och att jag "bara" hade en djup vaginal bristning (som uppkommit eftersom hon kom ut med handen vid huvudet...). Och så hade kirurgen "passat på" att fixa till ett och annat som inte varit rätt från den förra operationen - vilket gjorde mig jätteglad!!
Fick ligga på uppvaket och dit kom min man och bebis, så vi var inte ifrån varandra så länge.
Från starten kl 15.00 tog det alltså 15 timmar. Det var segstartat, men gick med en väldig fart när hon väl kommit ner tillräckligt. I journalen står det att krystvärkarna började kl 06.05 och 06.14 är hon född (och då fick jag ändå flåsa mig igenom en krystvärk).
Med första dottern inleddes krystvärkarna 11.00 och hon föddes 11.08. Så det där med snabba krystningar verkar vara min grej...
Efter viss väntan blev jag undersökt och läkaren konstaterade att jag var öppen 3 centimeter, men att det fortfarande var en del kvar av tappen. Jag blev lite besviken, och än värre blev det när hon sa att hon inte tyckte att det var ett bra läge att ta hål på hinnorna. Dessutom var det helt fullt på förlossningen. Vi fick välja om vi ville stanna kvar och vänta tills det fanns plats, eller komma tillbaka dagen efter med en garanterad plats och en garanterad igångsättning. Efter en kort fundering bestämde vi oss för att åka hem och vänta till lördagen.
Vi åkte in på lördagen kl 10.30. Blev undersökt av en läkare vid 14.30, som inte alls höll med tidigare läkare om att jag var öppen 3 cm. Han bedömde det till 1-1,5 cm och bakåtlutad tapp. Inte fullt så bra alltså.
Kl 15.00 lades en gel (minsta möjliga mängd, eftersom jag trots allt hade en del egna värkar). Strax därefter drog värkarna igång för fullt. Snabbt hade jag 5-6 värkar per 10 minuter - jag hann inte mer än komma ur den ena värken förrän nästa började. Fruktansvärt... Så höll det på fram till midnatt - utan att något särskilt hänt i kroppen. Öppen ca 2 cm, men tappen fortfarande svår att nå. Jag var helt slut!
Jag fick en spruta Bricanyl för att lugna ner värkarna, men det gav ingen effekt. Jag grät av både utmattning och smärta. Fick en till spruta och värkarna lugnade sig - till 4-5 värkar istället för 5-6...
Började med lustgasen (vet inte varför jag väntat så länge) och kunde med hjälp av den härda ut ett tag till. Vi trodde alla att det hände massor där inne eftersom värkarna var så kraftiga och intensiva. Kl 02.00 gjordes en koll och läget konstaterades oförändrat... Dessutom låg lillan högt upp och "guppade" vilket gjorde att de inte ville ta hinnorna. Jag kände mig smått förtvivlad. Var trött och hade väldigt ont. Varför hände inget?!
Vi bestämde att jag skulle få epidural och sedan lägga ett värkstimulerande dropp, för att få någon effekt av värkarna. Narkosläkaren kom vid 03 och det var en befrielse utan like. Jag såg på monitorerna att värken kom, och kände den eftersom magen blev hård, men ingen smärta. Min man kunde sova en timme och jag låg och slumrade jag med.
Klockan 04 var nästa koll, bebis hade trängt ner lite mer och jag var öppen 3. BM tyckte att det var läge att ta hinnorna! Äntligen!!!
Jag låg och vilade en timme till efter det och kände att värkarna började "tränga neråt". Smärtan när bebis tar sig ner i kanalen går tydligen inte att bedöva bort ens med epidural. Efter den timmen försökte jag resa mig och stå lite och plötsligt tilltog värkarna i styrka väldigt! Det kändes verkligen att bebis åkte neråt för varje värk. Vid halv 6 började jag ta lustgasen igen, för jag tyckte att det började göra väldigt ont. 06 sa BM att hon bara skulle ut ett ärende sen skulle hon komma tillbaka och stanna hos oss. När hon gått fick jag en riktig "urkänsla" och riktigt brööölade. Förstod genast vad som var på G och sa till min man att han måste ropa in BM NUUUU!!
Hon kom in och jag satt på sängkanten. "Jag krystar nu!!!" (vet att jag tänkte att jag ju fortfarande hade trosorna på mig och undrade hur sjutton det skulle gå då!) Hon var lugn och sa att jag kunde trycka på försiktigt, och sen lägga mig ner.
Sen minns jag inte riktigt. Jag fick börja krysta på riktigt och tillsammans med en annan BM guidade hon mig. 4 krystvärkar senare såg jag min lilla flicka komma ut och jag fick upp henne på mitt bröst!!! Jag var fullständigt övertygad om att jag spruckit från svanskotan till naveln, det gjorde så otroligt ont. Men lyckan var total!!
För att göra en lång historia lite kortare
så kom en läkare in för att bedöma min bristning. Hon sa att jag tyvärr fått en sfinkterruptur igen, men att det bara verkade som att den var partiell den här gången.Jag fick åka ner på operation, men var kvar på förlossningen i 3 timmar för att få vara med bebis och för att svullnaden skulle lägga sig (precis som vi önskat). Ner på operation och fick där veta att sfinktern hållt och att jag "bara" hade en djup vaginal bristning (som uppkommit eftersom hon kom ut med handen vid huvudet...). Och så hade kirurgen "passat på" att fixa till ett och annat som inte varit rätt från den förra operationen - vilket gjorde mig jätteglad!!
Fick ligga på uppvaket och dit kom min man och bebis, så vi var inte ifrån varandra så länge.
Från starten kl 15.00 tog det alltså 15 timmar. Det var segstartat, men gick med en väldig fart när hon väl kommit ner tillräckligt. I journalen står det att krystvärkarna började kl 06.05 och 06.14 är hon född (och då fick jag ändå flåsa mig igenom en krystvärk).
Med första dottern inleddes krystvärkarna 11.00 och hon föddes 11.08. Så det där med snabba krystningar verkar vara min grej...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)