Ett stackars ap-barn

Ju mer jag läser, ju mer upprörd blir jag och desto mindre förståelse har jag för de som väljer att följa Anna Wahlgrens råd. Jag har all respekt för att vissa barn verkligen kan behöva hjälp med att hitta sömn och att kunna sova. Men vägen dit kan, helt uppenbart, skilja sig väldigt mycket.

Snubblade över detta inlägg från Anna Wahlgren själv i en krönika som hon döper:

Ett litet ap-barn får sova (månadens krönika augusti 2005)

"2.30 Gnällgråter, trött. Ramsar genast x4.

2.32 in (står), lägger ner, tystnar genast, gör en kort lätt solfjäder under ramsa + ut. Men nu kör vi igång liknande som förut, med lite hosta och protester som är trötta och gnälliga.

2.36 Ramsa x6. Det är INTE läge att gå in. Det här fixar han själv om han får chansen. Tystnar!

2.37 Bekräftelseramsa x4. Tar emot de två första och börjar sedan protestera, tycker synd om sig… Börjar hosta lite och småylar och försöker ta sats ordentligt men är för trött, det blir gnöl. Han får gnöla klart innan jag bekräftar igen.

2.41 Bekräftelseramsa x4 och han är tyst – tills jag är klar! Klent nytt varv. Får invänta nästa tystnad som varar längre än en halv sekund, ha! Men han skriker inte här utan gnäll-gnölar, inte argt utan väldigt – hm – självömkande, klagar fastän allt egentligen är ganska skönt! Det får han hålla på med tills han tröttnar.

2.46 Han får en gladare och mindre söt, hurtigare påminnelse x6 som säger att det INTE är särskilt synd om honom! Varpå han helt enligt skolboken försöker bli ARG (à la Missförstådd Man) men det är han för trött för. Försöker svära/klaga samtidigt. Be my guest. Olycklig är han inte.

2.50 Ylar och försöker ropa. Jag går nu till dörren efter att JAG fått nog och ger småarg ramsa, s k pangramsa x4, han halvtystnar och jag mjuknar som till bekräftelse på de sista 2, men då gapas det genast argt/trött. Sätter på musik och gör ljud.

2.55 Hurtig ramsa x4, han lyssnar men VILL inte lyssna, hostar och klagar, försöker tydligen kräkas eller låta så; VÄLDIGT synd om. Tycker inte jag. Och det är det han behöver förstå – att det är trevligare att ligga skönt och sova så gott. Ska kolla honom (gå in) nästa gång, men då blir det raskt, tyst och effektivt. Och då blev det tyst! (Typiskt.)

2.57 Bekräftelseramsa x4 – som han tar emot, helt tyst. Ska lägga rätt om 10 min.

3.05 Dit hann vi inte! Plötslig protest/fråga, ramsa x4 både hurtig, glad och bestämd. Han hojtar under den men tystnar efteråt… Smågnäller lite svagt nu.

3.06 Får en bekräftelse som han tar emot, helt tyst.

3.08 Ny sur fråga/protest. Nu får han vara i fred, han vet vad som gäller nu – att han INTE kommer upp och ingen kommer in (”på natten händer ingenting”). Åter väntar jag tills JAG fått nog, om han alltså envisas här.

Den här lille älsklingen är inte rädd och inte förtvivlad. Han är bara ”räddad” femtioelva gånger för mycket och tror att han inte KAN – någonting!

3.14 Får en ramsa i rätt likgiltig ton x4 medan jag är på väg till de andra 17 bebisarna, alltså inte i dörrspringan utan i förbifarten. Tystnar genast och är tyst hela ramsan, ungefär som om han tänkte: ”Jaja, bättre än inget.” Men nu är vi inte i underhållningsbranschen! Resten får han gnöla ur sig bäst han ids. Av och till försöker han ”prata” respektive är tyst respektive smågnölar, mycket svagt nu. Tystnar, han får ingen bekräftelse här, det fick han nyss. Väntar 10 min…

3.25 (Han har gjort ett par småljud under tiden.) Går in, med ett nytt litet lakan för säkerhets skull, men han verkar inte ha kräkts, alls. Sitter snällt upp! Och vinglar av trötthet. Lägger på lilla lakanet över huvudänden, stoppar om det lite, lägger honom ner, han tar tacksamt emot
täcket på, inget prat, inget buffande och ingen solfjäder, ut mjukt med ramsa x4, och han är tyst hela tiden och ligger fint kvar. Tror nog polletten trillat ner nu."

Hon menar att hon här lär barnet att lita till sig själv, att han inte behöver någon annans hjälp för att komma till ro. Ja, så kan man ju se det. Jag ser det dock som att barnet ger upp. Han märker att han inte får något gehör för sina känslor och sina rop. Han känner sig ensam och uppgiven. Det han förmodligen lärt sig är att ingen lyssnar på honom, att hans känslor inte är viktiga.

Tragiskt.

Det sägs ofta till AW's försvar att SHN (Sova Hela Natten) minsann inte är någon skrik-metod. Men vad är då ovanstående?? Ylar, ropar, gnöla, fråga, protest - vad är allt detta om inte andra benämningar för ett barns skrik?

Jag undrar hur de som tror på denna metod beter sig mot andra vuxna. Om deras partner låg i sängen och var ledsen (oavsett anledning), skulle de då dra på musiken på hög volym, börja dammsuga i rummet intill och sen vänta tills partnern lugnat ner sig innan man går in för att kolla läget?

Om inte, hur kan man då tycka att det är ett rimligt sätt att bemöta ett litet barn, yngre än ett år, som inte kan kommunicera på något annat sätt än genom skrik och joller?

Jag förstår inte.

Än märkligare är att medierna gett henne titeln expert på barnuppfostran. Hur är det möjligt??